Lilla Lejonet

Konstellationen Lilla Lejonet är inte en av de klassiska antika konstellationerna. Därför finns det ingen mytologisk bakgrund till denna konstellation. Lilla Lejonet är ett ganska obestämbart mönster på natthimlen. Döpandet av stjärnan skedde år 1930, och då skedde ett ganska minnesvärt fel. När astronomen Francis Baily glömde att notera att den grekiska bokstaven alpha givits till Lilla Lejonet, så gav han oavsiktligt bokstaven beta till en av de starkare stjärnorna, vilket fortfarande gäller idag.
 
Form och position:
Konstellationen Lilla Lejonet ligger mellan konstellationerna Lejonet och Stora Björn på norra himlavalvet. Konstellationen Lilla Lejonet har många dubbelstjärnor, såsom 40 Leo Minoris och 11 Leo Minoris. Värd att notera är också R Leo Minoris - vars ljusstyrka varierar under en periodav 372 dagar mellan 6.3m och 13m.
 
Rektascension: 9h 22m till 11h 6m
Deklination: +22° till +41°
 
Starkast lysande stjärna: Praecipua (46 LMi)
 
Mytologi:
Eftersom Lilla Lejonet inte introducerades förrän 1687 av Johannes Hevelius så är den inte länkad till grekisk mytologi. Hevelius lade till konstellationen Lilla Lejonet till sin Stjärnatlas år 1690 som ett litet utfyllnadsmönster. Astronomen från Gdansk gav stjärnorna namn efter grekiska bokstäver och år 1930 registrerade han en av de starkast lysande stjärnorna med den grekiska bokstaven beta.
 
Bästa tid att se: Våren
 
Grannkonstellationer: Stora Björn, Lejonet, Kräftan, Lodjuret