Orion

Orion, även känd som "Jägaren", är en av de mest slående konstellationerna som även är lätt att känna igen. Det är en av de äldsta konstellationerna, och ligger på den himmelska ekvatorn. Orion är välkänd för sin stora nebulosa. Orions karaktär är en stark jägare, som bär ett svärd och försvarar sig från en tjurs attack med ett slag med sin klubba.
 
Form och position:
Orion ligger nästan direkt på den himmelska ekvatorn, och formar en imaginär förlängning av det ekvatoriala planet. Konstellationens huvudsakliga del är dess "bälte" med tre stjärnor, som ibland kallas för de "Tre kungarna". Dessa stjärnor som kallas Alnitak, Alnilam och Mintaka kallas också ibland för "Jakobs stege" eller stavkorset. Detta "bälte" syns lättast på den norra hemisfären under månaden januari. Att hitta de tre stjärnorna i bältet är det enklaste sättet att hitta denna konstellation på himlen. Orions armhåla och vänstra fot markeras av två av natthimlens starkast lysande stjärnor. Betelgeuse, armålan, är en starkt lysande röd stjärna och Rigel, foten, är den sjätte starkast lysande stjärnan på himlen.
 
Rektascension: 4h 45m till 6h 25m
Deklination: +11 till +23°
 
Starkast lysande stjärna: Beta Orionis (Rigel)
 
Mytologi:
Namnet Orion kommer från grekisk mytologi, där jägaren var en jätte som ville gifta sig med Merope som var dotter till Oenopion, kungen på Chios. Även om det finns olika versioner av berättelsen så handlar den i stora drag om att Oenopion vägrade varpå Orion blev arg och ville döda alla djur hela världen som hämnd. Gaia, jordens gudinna, skickade därför en skorpion för att förgifta Orion eftersom hon var rädd att han skulle göra verklighet av sitt hot. Artemis, jaktgudinnan, skyddade Orion genom att placera honom på motsatt sida av himlen från Skorpionen. Det är därför konstellationen Skorpionen syns på motsatt sida av himlavalvet än Orion och de två konstellationerna aldrig kan ses samtidigt på natthimlen.
 
Bästa tid att se: Vintern
 
Grannkonstellationer: Oxen, Eridanus, Tvillingarna, Haren, Enhörningen