Faktaruta
- Latinskt namn
- Caelum (Cae)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Caeli (α Cae)
- Relativ ljusstyrka
- 4,46 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 21770
- Area
- 125 deg² (plats 81 av 88)
- Rektascension
- 4h 19m 32s till 5h 05m 01s
- Deklination
- -48° 44' 18'' till -27° 01' 30''
- Angränsande stjärnbilder
- Haren, Eridanus, Pendeluret, Svärdfisken, Målaren, Duvan
Synlighet
Stjärnbilden Gravstickeln
Gravstickeln är en stjärnbild på södra halvklotet. Dess ljusstarkaste stjärna är α Caeli, som har en skenbar ljusstyrka på blott 4,46 mag. Stjärnbilden ligger mellan floden Eridanus i väster, Haren i norr och Duvan i öster.
Historia
Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.
Gravstickeln skulle ursprungligen föreställa ett par korsade gravyrverktyg, som Nicolas-Louis de Lacaille förtecknade under det franska namnet ”Les Burins” och som skulle påminna om en kopparstickares verktyg. Senare försvann dock den ena av de två gravstiklarna, och stjärnbildens namn latiniserades till ”Caelum”.
