Faktaruta
- Latinskt namn
- Dorado (Dor)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Doradus (α Dor)
- Relativ ljusstyrka
- 3,27 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 21281
- Area
- 179 deg² (plats 72 av 88)
- Rektascension
- 3h 53m 17s till 6h 35m 45s
- Deklination
- -70° 06' 15'' till -48° 40' 12''
- Angränsande stjärnbilder
- Gravstickeln, Pendeluret, Rombiska nätet, Lilla vattenormen, Taffelberget, Flygfisken, Målaren
Synlighet
Stjärnbilden Svärdfisken
Svärdfisken är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är delvis cirkumpolär kring sydpolen. Det betyder att några av dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Sydney. Där står en del av stjärnbilden därför över horisonten året runt.
Fast stjärnorna i Svärdfisken är svåra att urskilja på himlavalvet har stjärnbilden en hel del att erbjuda himmelsskådare tack vare Stora magellanska molnet (LMC). Det fick sitt namn efter den portugisiske världsomseglaren Ferdinand Magellan, eftersom det blev känt i Europa genom hans världsomsegling. Det är en egen galax med många miljarder stjärnor på omkring 160 000 ljusårs avstånd, som kan ses med blotta ögat. I den nordöstra änden av Stora magellanska molnet (LMC) ligger den berömda Tarantelnebulosan (NGC 2070), ett jättelikt stjärnbildningsområde som med sin spindelliknande struktur påminner om en tarantel. Även Tarantelnebulosan syns med blotta ögat. Den är också känd under namnet 30 Doradus, eftersom man tidigare trodde att nebulosan var en enda stjärna. I dess närhet flammade i februari 1987 supernovan SN 1987A upp, den första supernova som var synlig med blotta ögat sedan 1604.
Tack vare Stora magellanska molnet (LMC) är Svärdfisken lätt att hitta på himlavalvet trots sina ljussvaga stjärnor. Ytterligare hjälp ger stjärnan Canopus i stjärnbilden Kölen. Den är himlavalvets näst ljusstarkaste stjärna och ligger nordöst om Svärdfisken.
Historia
Stjärnbilden dyker första gången upp 1598 på Petrus Plancius himmelsglob under det spanska namnet Dorado. Dorado betyder egentligen ”guldmakrill” (Coryphaena hippurus), en matfisk i tropiska och subtropiska vatten. Petrus Plancius kände till fisken och stjärnkonstellationen från anteckningarna av de två holländska sjöfararna Pieter Dirkszoon Keyser och Frederick de Houtman. År 1603 tog den tyske astronomen Johann Bayer in stjärnbilden under namnet Dorado i sin stjärnatlas. Johannes Kepler kallade den 1627 i de Rudolfinska tabellerna för Xiphias (svärdfisk). Det namnet användes senare även av Halley, Hevelius och Johann Elert Bode i hans ”Uranographia” (1801). På tyska har namnet Schwertfisch (svärdfisk) blivit kvar, internationellt gäller Dorado. Den ofta förekommande översättningen ”guldfisk” är missvisande, eftersom det är guldmakrillen som avses.
