Faktaruta
- Latinskt namn
- Circinus (Cir)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Circini (α Cir)
- Relativ ljusstyrka
- 3,18 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 71908
- Area
- 93 deg² (plats 85 av 88)
- Rektascension
- 13h 38m 43s till 15h 30m 22s
- Deklination
- -70° 37' 28'' till -55° 26' 11''
- Angränsande stjärnbilder
- Vargen, Kentauren, Flugan, Paradisfågeln, Södra triangeln, Vinkelhaken
Synlighet
Stjärnbilden Cirkelpassaren
Cirkelpassaren är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är delvis cirkumpolär kring sydpolen. Det betyder att några av dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Sydney. Där står en del av stjärnbilden därför över horisonten året runt.
Den är himlavalvets fjärde minsta stjärnbild och ligger mellan framhovarna på stjärnbilden Kentauren och stjärnbilden Södra triangeln. Närheten till de ljusstarka stjärnorna α Centauri och β Centauri får Cirkelpassaren att verka ännu mer oansenlig. Samtidigt är just dessa två stjärnor en bra hjälp när man vill hitta stjärnbilden. I Cirkelpassaren ligger Circinusgalaxen, omkring 13 miljoner ljusår bort och en av de närmaste aktiva galaxerna. Eftersom den ligger bakom Vintergatans band upptäcktes den först 1977.
Historia
Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.
Redan under medeltiden var cirkelpassaren högt värderad inom geometrin, planeringsarbetet och läran om den kosmiska ordningen. Den var också ett viktigt hjälpmedel för sjöfarten i äldre tider, eftersom den användes för att bestämma positionen på öppet hav. Cirkelpassaren förevigades på himlavalvet i lätt öppnat läge.
