Stjärnbilden Vattenormen

Vattenormen (Hydra)
Vattenormen · Ljusstarkaste stjärna: AlphardVisa stjärnbilden i stjärnregistret

Faktaruta

Latinskt namn
Hydra (Hya)
Ljusstarkaste stjärna
Alphard (α Hya)
Relativ ljusstyrka
1,98 mag
Hipparcoskatalogen
HIP 46390
Area
1 303 deg² (plats 1 av 88)
Rektascension
8h 10m 56s till 15h 02m 31s
Deklination
-35° 41' 46'' till +6° 37' 49''
Angränsande stjärnbilder
Bägaren, Sextanten, Lejonet, Kräftan, Lilla hunden, Enhörningen, Akterskeppet, Kompassen, Luftpumpen, Kentauren, Vargen, Vågen, Jungfrun, Korpen

Synlighet

Norra himlenBerlin
Södra himlenSydney
synligdelvis synliginte synligkl. 22 lokal tid, minst en dag i månaden

Stjärnbilden Vattenormen

Stjärnbilden Vattenormen är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är den största och längsta av alla 88 stjärnbilder och slingrar sig över en fjärdedel av himlen. Dess ljusstarkaste stjärna är α Hydrae med det arabiska namnet Alphard (den ensamma), eftersom det inte finns någon annan ljusstark stjärna i dess närhet.

Trots sin storlek är Vattenormen ganska oansenlig. Dess huvud, som består av fem stjärnor, är dock ganska lätt att hitta om man förlänger linjen mellan Castor och Pollux i stjärnbilden Tvillingarna.

Mytologi

Stjärnbilden är förknippad med två sagor. Den mest kända handlar om odjuret Hydra, en orm med nio huvuden, av vilka det mittersta var odödligt. Eftersom Hydra spred död och förödelse sändes Herkules ut för att döda henne. Men för varje huvud han högg av växte två nya ut. Dessutom skickade Hera, Zeus hustru, en jättekräfta för att bli av med sin makes utomäktenskapliga avkomma. Herkules trampade sönder kräftan, och Hera satte upp den på himlen (stjärnbilden Kräftan). Till slut besegrade Herkules Hydra med hjälp av sin vagnförare Iolaos, som förseglade varje stump med eld. Det odödliga huvudet begravde Herkules under en klippa. Sina pilar doppade han i Hydras giftiga blod; de skulle senare komma till nytta. På himlavalvet förevigades Hydra bara med sitt odödliga huvud.

Den andra sagan handlar om en korp, en vattenorm och en bägare. Korpen var Apollons fågel, och Apollon var son till gudafadern Zeus. När Apollon ville frambära ett offer åt sin far, skickade han ut korpen med en förgylld bägare för att hämta friskt vatten från en källa. På vägen fick korpen syn på ett fikonträd med ännu omogna frukter. Fast han skulle skynda sig kunde han inte stå emot, utan väntade i flera dagar tills fikonen var mogna. Proppmätt och på jakt efter en ursäkt grep han en vattenorm och påstod inför Apollon att den hade spärrat vägen till källan för honom. Apollon genomskådade lögnen och tog som straff ifrån honom förmågan att dricka under den tid då fikonen mognar. Sedan satte han upp korpen, vattenormen och bägaren på himlen.