Stjärnbilden Södra korset

Stjärnbilden Södra korset

Stjärnbilden Södra korset är södra halvklotets hjärta: den minsta av alla stjärnbilder, men den mest kända och mest beundrade på södra halvklotet. Dess fyra ljusstarkaste stjärnor α Crucis (Acrux), β Crucis (Becrux), γ Crucis (Gacrux) och δ Crucis (Decrux) bildar ett kors som syns med blotta ögat. Den lämpar sig bäst för att hitta södra himmelspolen: förlänger man linjen från γ Crucis till α Crucis ungefär fyra och en halv gånger hamnar man nästan exakt vid södra himmelspolen.

Stjärnbilden ligger i Vintergatan, i ett område med många ljusstarka stjärnor, och har en hel del att erbjuda den som observerar. α Crucis och β Crucis ligger på plats 13 och 19 i listan över de ljusstarkaste stjärnorna. Nära den safirblå β Crucis, som också kallas Mimosa, står till synes en blodröd kolstjärna, som i själva verket ligger mycket längre bort. Längre österut mellan α Crucis och β Crucis ligger den berömda Kolsäcken, ett mörkt moln av gas och stoft på över 500 ljusårs avstånd. Det ser ut som ett hål i den klart lysande Vintergatan. Inte långt från β Crucis ligger dessutom en underbar öppen stjärnhop, ”Smyckeskrinet” NGC 4755. I en handkikare bjuder den på den praktfulla synen av ungefär 50 ljusstarka stjärnor, bland dem blå superjättar och, som en särskild höjdpunkt, en glödande röd jätte i mitten.

Historia

På grund av jordaxelns precession stod Södra korset under antiken längre norrut på himlen och kunde i södra Medelhavsområdet ända in i tidig medeltid ses strax ovanför den södra horisonten. I dag ser man det i sin helhet bara söder om ungefär 25 grader nordlig bredd. Precessionen uppstår eftersom solen och månen drar i den avplattade, roterande jorden; på omkring 25 800 år beskriver jordaxeln då en hel kon. Vid tiden för Kristi korsfästelse stod Södra korset troligen vid horisonten. Enligt gamla källor var det i Alexandria känt som ”Thronus Caesaris” till ära för kejsar Augustus (63 f.Kr.–14 e.Kr.).

Fast denna stjärnkonstellation har varit känd i årtusenden fick den aldrig någon egen stjärnbild. Grekerna såg i den Kentaurens bakben. Först på 1500-talet såg europeiska sjömän ett kors i den, symbolen för deras tro, och använde den som vägvisare till södra himmelspolen. Enligt gamla källor avbildades stjärnbilden för första gången i slutet av 1500-talet på en himmelsglob av Petrus Plancius (astronom, teolog och kartograf, 1552–1622). Södra korset pryder flaggorna för Australien, Brasilien, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea och Samoa.