Faktaruta
- Latinskt namn
- Sextans (Sex)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Sextantis (α Sex)
- Relativ ljusstyrka
- 4,49 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 49641
- Area
- 314 deg² (plats 47 av 88)
- Rektascension
- 9h 41m 05s till 10h 51m 30s
- Deklination
- -11° 39' 44'' till +6° 25' 58''
- Angränsande stjärnbilder
- Lejonet, Vattenormen, Bägaren
Synlighet
Stjärnbilden Sextanten
Sextanten är en stjärnbild på norra och södra halvklotet. Dess ljusstarkaste stjärna är α Sextantis, som dock bara kan ses med blotta ögat under en mörk himmel. Stjärnbilden hittar man bäst på himlavalvet med hjälp av stjärnan Regulus. Regulus är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Lejonet. Söder om Regulus ligger Sextantens ljusstarkaste stjärna, α Sextantis.
Historia
Johannes Hevelius (1611–1687) var en astronom från Danzig, som då hörde till kungariket Polen, och grundare av månkartografin. Stjärnbilden Sextanten skapade han först 1687, strax före sin död, för sin stjärnatlas ”Firmamentum Sobiescianum”. Därmed förevigade han sitt favoritinstrument för att mäta stjärnornas positioner. Trots att teleskopet redan hade uppfunnits förfäktade Johannes Hevelius ända till sin död att himlavalvet skulle utforskas med blotta ögat. En sextant är ett pejlinstrument. Med den kan man mäta vinkelavstånd på upp till 60 grader, alltså exakt en sjättedel (lat. sextans) av en hel cirkel. För att mäta upp och kartlägga månen använde dock även Hevelius ett teleskop. Hans stjärnatlas kom ut först efter hans död. Hans andra hustru Elisabeth Koopmann, som under hans livstid hade forskat tillsammans med honom, fullbordade hans verk och gav ut det 1690. De stjärnbilder som Johannes Hevelius införde ligger alla i områden med ganska ljussvaga stjärnor. Det gäller stjärnbilderna Ödlan, Räven, Jakthundarna, Lilla lejonet, Lodjuret, Skölden och Sextanten. Hans hustru Elisabeth Koopmann var en av de första kvinnorna vars insatser inom astronomin erkändes. Än i dag betraktas hon som månkartornas moder.
