Faktaruta
- Latinskt namn
- Horologium (Hor)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Horologii (α Hor)
- Relativ ljusstyrka
- 3,85 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 19747
- Area
- 249 deg² (plats 58 av 88)
- Rektascension
- 2h 12m 49s till 4h 20m 18s
- Deklination
- -67° 02' 09'' till -39° 38' 13''
- Angränsande stjärnbilder
- Eridanus, Lilla vattenormen, Rombiska nätet, Svärdfisken, Gravstickeln
Synlighet
Stjärnbilden Pendeluret
Pendeluret är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är delvis cirkumpolär kring sydpolen. Det betyder att några av dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Sydney. Där står en del av stjärnbilden därför över horisonten året runt.
Dess ljusstarkaste stjärna är α Horologii, som föreställer urets pendel i stjärnbilden. Den ligger nära gränsen till stjärnbilden Eridanus. Själva stjärnbilden är lätt att hitta tack vare Eridanus mycket ljusstarka huvudstjärna Achernar.
Dess stjärna R Horologii är en stjärna av Miratyp. Det betyder att dess ljusstyrka kan förändras kraftigt på relativt kort tid. R Horologii växlar ljusstyrka i en cykel på ungefär 408 dagar. Den varierar då mellan ett maximum på 4,7 mag och ett minimum på 14,3 mag. I bästa fall kan man alltså se den med blotta ögat på himlavalvet, i värsta fall behövs ett bra teleskop.
Historia
Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.
Nicolas-Louis de Lacaille namngav stjärnbilden med anspelning på en uppfinning av hans nederländske kollega Christiaan Huygens (1629–1695). Christiaan Huygens var astronom, matematiker och fysiker och uppfann 1656 det första pendeluret. Sina rön om detta publicerade han i sin avhandling ”Horologium Oscillatorium”, som kom ut 1673.
