Faktaruta
- Latinskt namn
- Vulpecula (Vul)
- Ljusstarkaste stjärna
- Anser (α Vul)
- Relativ ljusstyrka
- 4,44 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 95771
- Area
- 268 deg² (plats 55 av 88)
- Rektascension
- 18h 57m 07s till 21h 30m 39s
- Deklination
- +19° 23' 54'' till +29° 29' 14''
- Angränsande stjärnbilder
- Svanen, Lyran, Herkules, Pilen, Delfinen, Pegasus
Synlighet
Stjärnbilden Räven
Räven är en stjärnbild på norra halvklotet. Dess stjärnor är inte särskilt iögonfallande, men i gengäld innehåller stjärnbilden med Messier 27 (M 27) den så kallade Hantelnebulosan, en av de vackraste planetariska nebulosorna. Det rör sig om ett gasmoln som har stötts ut av en döende stjärna. Redan med en bra handkikare kan man se detta vackra objekt. För att kunna urskilja hantelns handtag behövs dock ett åttatums spegelteleskop. Vid observationsträffar får intresserade ibland möjlighet att titta genom ett 35-tums Dobsonteleskop. Med detta proffsinstrument visar sig Hantelnebulosan i all sin skönhet.
Historia
Stjärnbilden infördes första gången av Johannes Hevelius (astronom och grundare av månkartografin) 1690 i hans stjärnatlas ”Firmamentum Sobiescianum”. På den tiden föreställde den ännu en räv som bar en gås i munnen. Ursprungligen hette stjärnbilden Vulpecula cum Ansere (lilla räven med gåsen). Gåsen har dock under århundradenas lopp försvunnit ur stjärnbilden. Rävens ljusstarkaste stjärna bär än i dag namnet Anser (gås).
Kring stjärnbilden Räven blev det 1967 alldeles särskilt stor uppståndelse. Den unga doktoranden Jocelyn Bell arbetade vid Mullard Radio Astronomy Observatory nära Cambridge med ett helt nytt radioteleskop. När hon analyserade data upptäckte hon en regelbundet återkommande signal. Jocelyn Bell och hennes handledare Antony Hewish kunde först inte förklara denna blinkande signal och tänkte halvt på skämt på en radiosignal från en utomjordisk civilisation. De gav inofficiellt objektet beteckningen LGM-1 (Little Green Men 1). Det visade sig dock snabbt att LGM-1 var en pulsar, en pulserande neutronstjärna. För sin tid var upptäckten ändå spektakulär. Följaktligen fick Antony Hewish 1974 Nobelpriset i fysik, som han delade med Martin Ryle. Jocelyn Bell, som hade upptäckt signalen, gick tomhänt. LGM-1 räknas som den första upptäckta pulsaren och har i dag den officiella beteckningen PSR J1921+2153.
