Faktaruta
- Latinskt namn
- Grus (Gru)
- Ljusstarkaste stjärna
- Alnair (α Gru)
- Relativ ljusstyrka
- 1,74 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 109268
- Area
- 366 deg² (plats 45 av 88)
- Rektascension
- 21h 27m 43s till 23h 27m 04s
- Deklination
- -56° 23' 27'' till -36° 18' 46''
- Angränsande stjärnbilder
- Södra fisken, Mikroskopet, Indianen, Tukanen, Fenix, Bildhuggaren
Synlighet
Stjärnbilden Tranan
Tranan är en stjärnbild på södra halvklotet. Dess ljusstarkaste stjärna bär det arabiska namnet Alnair (den ljusa i fiskstjärten). Den föreställer en av tranans vingar. Namnet på den ljusstarkaste stjärnan beror på att stjärnan fram till början av 1600-talet hörde till stjärnbilden Södra fisken.
Historia
Medan stjärnbilderna på norra halvklotet har varit kända sedan antiken och bygger på de mest skilda mytologier, förblev många stjärnbilder på södra halvklotet länge namnlösa. Först på 1500-talet började man ägna sig åt dem. Mellan 1595 och 1597 kartlade de nederländska sjöfararna Pieter Dirkszoon Keyser (överstyrman) och Frederick de Houtman (kaptenens bror) på uppdrag av Petrus Plancius det södra himlavalvet under en expedition. Påverkade av upplevelserna under sin resa till Ostindien namngav de ett dussin stjärnbilder: Kameleonten, Flugan, Flygfisken, Indianen, Tranan, Paradisfågeln, Påfågeln, Fenix, Svärdfisken, Lilla vattenormen, Södra triangeln och Tukanen.
Under antiken räknades Tranans stjärnor dock fortfarande till stjärnbilden Södra fisken, och först 1598 togs de upp igen av Petrus Plancius på hans himmelsglob som ”Krane Grus” (holländska och latin för trana). Petrus Plancius kände till fågeln och stjärnkonstellationen från anteckningarna av de två nederländska sjöfararna Pieter Dirkszoon Keyser och Frederick de Houtman. År 1603 tog den tyske astronomen Johann Bayer in stjärnbilden som Tranan i sin stjärnatlas ”Uranometria”. Namnet ”Phoenicopterus” (flamingo), som dök upp senare och troligen också går tillbaka på Plancius, slog inte igenom.
