Faktaruta
- Latinskt namn
- Musca (Mus)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Muscae (α Mus)
- Relativ ljusstyrka
- 2,69 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 61585
- Area
- 138 deg² (plats 77 av 88)
- Rektascension
- 11h 19m 26s till 13h 51m 08s
- Deklination
- -75° 41' 46'' till -64° 38' 17''
- Angränsande stjärnbilder
- Södra korset, Kentauren, Kölen, Kameleonten, Paradisfågeln, Cirkelpassaren
Synlighet
Stjärnbilden Flugan
Flugan är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är cirkumpolär kring sydpolen. Det betyder att dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Sydney. Där står stjärnbilden därför över horisonten året runt. Dess ljusstarkaste stjärna är α Muscae.
Flugan ligger direkt söder om den iögonfallande stjärnbilden Södra korset och är därför lätt att hitta på himlavalvet. Redan på 1500-talet tjänade Södra korset som orienteringspunkt för sjöfararna. Dess stjärnor bildar ett kors som syns med blotta ögat.
Historia
Medan stjärnbilderna på norra halvklotet har varit kända sedan antiken och bygger på de mest skilda mytologier, förblev många stjärnbilder på södra halvklotet länge namnlösa. Först på 1500-talet började man ägna sig åt dem. Mellan 1595 och 1597 kartlade de nederländska sjöfararna Pieter Dirkszoon Keyser (överstyrman) och Frederick de Houtman (kaptenens bror) på uppdrag av Petrus Plancius det södra himlavalvet under en expedition. Påverkade av upplevelserna under sin resa till Ostindien namngav de ett dussin stjärnbilder: Kameleonten, Flugan, Flygfisken, Indianen, Tranan, Paradisfågeln, Påfågeln, Fenix, Svärdfisken, Lilla vattenormen, Södra triangeln och Tukanen.
De båda nederländska sjöfararna kallade ursprungligen stjärnbilden Flugan. Den skulle föreställa bytet för grannstjärnbilden Kameleonten. Johann Bayer gjorde 1603 i sin stjärnatlas om den till ett bi (lat. Apis), och under det namnet var den känd i nästan två århundraden. Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som under hela sitt liv ägnade sig åt astronomi, geodesi och matematik, kallade den 1756 på sin stjärnkarta åter Flugan (”la Mouche”) och höll fast vid det i sin stjärnkatalog ”Coelum Australe Stelliferum”, som utkom 1763. Det sägs ofta att han därmed ville undvika förväxling med stjärnbilden Paradisfågeln (lat. Apus). Det är inte belagt. Vid den tiden fanns det på norra halvklotet, nära Väduren, fortfarande stjärnbilden Norra flugan. Den stjärnbilden finns dock inte längre, så att namnet på den södra stjärnbilden kunde kortas till Flugan.
