Faktaruta
- Latinskt namn
- Ursa Minor (UMi)
- Ljusstarkaste stjärna
- Polaris (α UMi)
- Relativ ljusstyrka
- 1,97 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 11767
- Area
- 256 deg² (plats 56 av 88)
- Rektascension
- 0h 00m 00s till 24h 00m 00s
- Deklination
- +65° 23' 59'' till +90° 00' 00''
- Angränsande stjärnbilder
- Cepheus, Giraffen, Draken
Synlighet
Stjärnbilden Lilla björnen
Lilla björnen är en stjärnbild på norra halvklotet. Den är cirkumpolär kring nordpolen. Det betyder att dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Berlin. Där står stjärnbilden därför över horisonten året runt. Lilla björnen liknar Karlavagnen i stjärnbilden Stora björnen. Därför kallas stjärnbilden också ofta Lilla Karlavagnen. Medan Karlavagnens tistelstång är böjd nedåt, är Lilla Karlavagnens böjd uppåt.
I änden av tistelstången, eller vid Lilla björnens svans, ligger α Ursae Minoris, mer känd som Polaris eller Polstjärnan. Den har en alldeles särskild roll. Tack vare sitt läge nästan exakt ovanför den geografiska nordpolen är den den enda stjärnan på norra halvklotet som alltid står på samma plats på himlen. Den befinner sig nästan exakt ovanför jordaxeln, kring vilken jorden roterar ett varv på 24 timmar. Polstjärnan är, vid sidan av sin södra motsvarighet i stjärnbilden Oktanten, den enda stjärnan som inte deltar i denna rotation. Efter Lilla Karlavagnen seglade redan fenicierna, eftersom den kretsar tätare kring polen än den stora och därför visar mer exakt mot norr.
Genom jordaxelns vinglande kommer Polstjärnan dock inte att behålla denna särställning för evigt. Om drygt tusen år står stjärnan ”Errai” i stjärnbilden Cepheus närmare himmelspolen än dagens polstjärna, och närmast kommer den omkring år 4000. Och om ca 8 000 år kommer människorna att se stjärnan ”Deneb” i stjärnbilden Svanen som sin polstjärna.
Mytologi
Kallisto var en nymf i jaktgudinnan Artemis följe. Enligt en grekisk sägen förvandlade sig Zeus en dag till Artemis för att komma närmare Kallisto. Kallisto anade ingenting ont, förrän Zeus visade sitt rätta ansikte och tvingade henne att foga sig efter hans vilja. Kallisto blev gravid och förvisades ur följet för att hon hade brutit sitt kyskhetslöfte till Artemis. När hon födde sonen Arkas kunde Hera, Zeus bedragna maka, inte längre hålla tillbaka sin svartsjuka. Hon kastade Kallisto till marken och förvandlade henne till en björninna. I femton år strövade Kallisto omkring i skogen i en björninnas skepnad, tills hon en dag mötte sin son Arkas. Men Arkas, som inte anade någonting, försökte döda björninnan. Innan det kunde bli ännu värre ingrep Zeus och sände en virvelvind som bar mor och son upp till himlen. Där förevigade han Kallisto i stjärnbilden Stora björnen. Hennes son Arkas ser vissa återberättelser i Lilla björnen, de antika stjärnsägnerna däremot i Björnvaktaren.
