Stjärnbilden Mikroskopet

Mikroskopet (Microscopium)
Mikroskopet · Ljusstarkaste stjärna: γ MicroscopiiVisa stjärnbilden i stjärnregistret

Faktaruta

Latinskt namn
Microscopium (Mic)
Ljusstarkaste stjärna
γ Microscopii (γ Mic)
Relativ ljusstyrka
4,68 mag
Hipparcoskatalogen
HIP 103738
Area
210 deg² (plats 66 av 88)
Rektascension
20h 27m 36s till 21h 28m 10s
Deklination
-45° 05' 24'' till -27° 27' 35''
Angränsande stjärnbilder
Stenbocken, Skytten, Kikaren, Indianen, Tranan, Södra fisken

Synlighet

Norra himlenBerlin
Södra himlenSydney
synligdelvis synliginte synligkl. 22 lokal tid, minst en dag i månaden

Stjärnbilden Mikroskopet

Mikroskopet är en stjärnbild på södra halvklotet. Dess ljusstarkaste stjärna är γ Microscopii, som har en skenbar ljusstyrka på bara 4,68 mag. Stjärnbilden ligger söder om stjärnbilden Stenbocken och öster om stjärnbilden Skytten.

Men även oansenliga stjärnbilder har en och annan överraskning i beredskap för sina betraktare. Runt den ännu mycket unga stjärnan AU Microscopii upptäcktes år 2003 en stoftskiva som kan vara en födelseplats för nya planeter. Sedan 2020 har man där också påvisat två unga planeter.

Intressant är också den likaledes mycket unga stjärnan BO Microscopii, som bland astronomer är känd som ”Speedy Mic”. På bara nio timmar roterar Speedy Mic ett varv kring sin egen axel. Jorden behöver däremot 24 timmar för detta och solen 26 dagar.

Historia

Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.