Stjärnbilden Haren

Haren (Lepus)
Haren · Ljusstarkaste stjärna: ArnebVisa stjärnbilden i stjärnregistret

Faktaruta

Latinskt namn
Lepus (Lep)
Ljusstarkaste stjärna
Arneb (α Lep)
Relativ ljusstyrka
2,58 mag
Hipparcoskatalogen
HIP 25985
Area
290 deg² (plats 51 av 88)
Rektascension
4h 55m 02s till 6h 12m 52s
Deklination
-27° 16' 44'' till -10° 48' 50''
Angränsande stjärnbilder
Orion, Eridanus, Gravstickeln, Duvan, Stora hunden, Enhörningen

Synlighet

Norra himlenBerlin
Södra himlenSydney
synligdelvis synliginte synligkl. 22 lokal tid, minst en dag i månaden

Stjärnbilden Haren

Haren är en stjärnbild på södra halvklotet. Dess ljusstarkaste stjärna är stjärnan Arneb. Namnet kommer av arabiskans al-arnab och betyder ”haren”. Tack vare grannstjärnbilden Stora hunden i öster är Haren lätt att hitta på himlavalvet. På sitt stolta bröst bär nämligen Stora hunden himlens ljusstarkaste stjärna, α Canis Majoris, som bär det grekiska namnet Sirius (den brännande). Sirius ljusstyrka överträffas på himlen bara av solen, månen och några planeter. Sett från Sirius, i rak linje västerut, ligger den ljusstarkaste stjärnan i Haren.

Historia och mytologi

Haren hör till de 48 ursprungliga stjärnbilderna hos Ptolemaios, en matematiker, astronom, astrolog och geograf under antiken. Genom århundradena har stjärnbilden förknippats med många myter. Araberna såg i den Orions tron. Hos egyptierna framställdes stjärnbilden som guden Osiris båt. Guden Osiris såg man förr i Orions stjärngrupp, och söder om honom, nedanför, låg hans båt, i det som i dag är stjärnbilden Haren. Två andra fabler har dock fått fäste:

Dels fabeln om en vinthund (stjärnbilden Stora hunden) som jagar en hare (stjärnbilden Haren). Den går tillbaka på att grekerna förr jagade harar med vinthundar.

Dels den något mer kända fabeln om Leros, en grekisk ö i Egeiska havet. En dag tog någon med sig en dräktig harhona till ön. Eftersom det dittills inte hade funnits några harar på ön blev människorna förtjusta i djuret och började föda upp det. Hararna spred sig då mycket snabbt över hela ön och åt upp befolkningens grödor, så att öborna knappt hade någon mat kvar. Invånarna fångade in hararna igen och förde dem till fastlandet. Till minne av att man kan få för mycket av det goda placerades Haren sedan på himlavalvet.