Faktaruta
- Latinskt namn
- Octans (Oct)
- Ljusstarkaste stjärna
- ν Octantis (ν Oct)
- Relativ ljusstyrka
- 3,73 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 107089
- Area
- 291 deg² (plats 50 av 88)
- Rektascension
- 0h 00m 00s till 24h 00m 00s
- Deklination
- -90° 00' 00'' till -74° 18' 14''
- Angränsande stjärnbilder
- Indianen, Påfågeln, Paradisfågeln, Kameleonten, Taffelberget, Lilla vattenormen, Tukanen
Synlighet
Stjärnbilden Oktanten
Oktanten är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är cirkumpolär kring sydpolen. Det betyder att dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Sydney. Där står stjärnbilden därför över horisonten året runt. Stjärnbilden är den södra motsvarigheten till stjärnbilden Lilla björnen på norra halvklotet.
Den södra polstjärnan är σ Octantis. Tack vare sin närhet till sydpolen står den som enda stjärna på södra stjärnhimlen alltid på samma ställe på himlen. Den befinner sig nästan exakt ovanför jordaxeln, kring vilken jorden roterar ett varv på 24 timmar, och deltar liksom sin nordliga motsvarighet knappt i denna rotation. Med blotta ögat kan den dock bara urskiljas under optimala förhållanden, eftersom dess ljusstyrka är över tjugo gånger svagare än Polstjärnans på norra halvklotet. Därför lämpar sig stjärnbilden Södra korset betydligt bättre för att bestämma sydpolen.
På grund av jordaxelns vinglande rörelse behåller σ Octantis dock inte sin särställning för evigt. Om ungefär 3 000 till 7 000 år vandrar polen genom stjärnbilderna Kölen och Seglet. Då kommer även invånarna på södra halvklotet att ha en polstjärna som syns med blotta ögat.
Historia
Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.
Nicolas-Louis de Lacaille förevigade med Oktanten ett viktigt vinkelmätningsinstrument, föregångaren till sextanten, som också har förevigats på himlen. Sjöfararna använde den för att mäta stjärnornas vinkelhöjd över horisonten och därmed, liksom senare sextanten, för navigering och positionsbestämning.
