Faktaruta
- Latinskt namn
- Fornax (For)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Fornacis (α For)
- Relativ ljusstyrka
- 3,85 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 14879
- Area
- 398 deg² (plats 41 av 88)
- Rektascension
- 1h 45m 24s till 3h 50m 21s
- Deklination
- -39° 30' 46'' till -23° 45' 23''
- Angränsande stjärnbilder
- Eridanus, Valfisken, Bildhuggaren, Fenix
Synlighet
Stjärnbilden Ugnen
Ugnen är en stjärnbild på södra halvklotet. Dess ljusstarkaste stjärna är α Fornacis, som har en skenbar ljusstyrka på blygsamma 3,85 mag. Stjärnbilden ligger i slingan av stjärnbilden Eridanus och gränsar till Bildhuggaren.
Men även de oansenliga stjärnbilderna kan bjuda astronomin på en del överraskningar. Från september 2003 till januari 2004 observerade rymdteleskopet Hubble ett till synes tomt område i stjärnbilden Ugnen, inte större än en tiondel av månens diameter sett från jorden. På dessa bilder lyckades astronomerna räkna nästan 10 000 dittills okända galaxer – Hubble Ultra Deep Field (HUDF). Extrapolerat innebär det att det enbart i Ugnen sannolikt finns minst en miljard galaxer som astronomerna än i dag inte känner till. I Ugnen ligger också Fornaxhopen, den närmaste stora galaxhopen efter Virgohopen (drygt 60 miljoner ljusår bort). Dess ljusstarkaste medlem, i utkanten av hopen, är radiogalaxen NGC 1316 (Fornax A).
Historia
Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.
