Stjärnbilden Stora björnen

Stora björnen (Ursa Major)
Stora björnen · Ljusstarkaste stjärna: AliothVisa stjärnbilden i stjärnregistret

Faktaruta

Latinskt namn
Ursa Major (UMa)
Ljusstarkaste stjärna
Alioth (ε UMa)
Relativ ljusstyrka
1,76 mag
Hipparcoskatalogen
HIP 62956
Area
1 280 deg² (plats 3 av 88)
Rektascension
8h 08m 31s till 14h 29m 00s
Deklination
+28° 18' 14'' till +73° 08' 18''
Angränsande stjärnbilder
Draken, Giraffen, Lodjuret, Lilla lejonet, Lejonet, Berenikes hår, Jakthundarna, Björnvaktaren

Synlighet

Norra himlenBerlin
Södra himlenSydney
synligdelvis synliginte synligkl. 22 lokal tid, minst en dag i månaden
Köp en stjärna i den här stjärnbildenNorra himlen (Berlin): Hela året (cirkumpolär). Stjärnbilden är redan vald i konfiguratorn.

Köp stjärna

Stjärnbilden Stora björnen

Stora björnen är en stjärnbild på norra halvklotet och himlens tredje största. Den är delvis cirkumpolär kring nordpolen. Det betyder att några av dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Berlin. Där står en del av stjärnbilden därför över horisonten året runt.

Björnens flank och svans bildas av de sju stjärnorna i Karlavagnen. I USA är dessa stjärnor också kända som Big Dipper (stora öskaren) och i England som Plough (plogen). Karlavagnen är ingen egen stjärnbild, utan bland astronomer bara en del av Stora björnen.

Stjärnan α Ursae Majoris bär det arabiska namnet Dubhe (björn). Dess grannstjärna β Ursae Majoris bär det arabiska namnet Merak (flank). Tillsammans bildar de den främre delen av Karlavagnen. De har en alldeles särskild betydelse: med deras hjälp kan man enkelt hitta Polstjärnan (den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Lilla björnen) och därmed den norra himmelspolen. Förlänger man den tänkta förbindelselinjen mellan de två stjärnorna fem gånger kommer man nästan direkt till Polstjärnan. På denna tänkta hjälplinje finns inga andra ljusa stjärnor.

Mytologi

Kallisto var en nymf i jaktgudinnan Artemis följe. Enligt en grekisk sägen förvandlade sig Zeus en dag till Artemis för att komma närmare Kallisto. Kallisto anade ingenting ont, förrän Zeus visade sitt rätta ansikte och tvingade henne att foga sig efter hans vilja. Kallisto blev gravid och förvisades ur följet för att hon hade brutit sitt kyskhetslöfte till Artemis. Men för Kallisto, som lämnades ensam med sin skam, skulle det bli ännu värre. När hon födde sonen Arkas kunde Hera, Zeus bedragna maka, inte längre hålla tillbaka sin svartsjuka. Hon kastade Kallisto till marken och förvandlade henne till en björninna. I femton år strövade Kallisto omkring i skogen i en björninnas skepnad, tills hon en dag mötte sin son Arkas. Hon kände igen sin son och ville närma sig honom. Men Arkas, som inte anade någonting, försökte döda björninnan. Innan det kunde bli ännu värre ingrep Zeus och sände en virvelvind som bar mor och son upp till himlen. Där förevigade han Kallisto i stjärnbilden Stora björnen. Vissa återberättelser ser hennes son Arkas i Lilla björnen, de antika stjärnsägnerna däremot i Björnvaktaren.