Stjärnbilden Bildhuggaren

Bildhuggaren (Sculptor)
Bildhuggaren · Ljusstarkaste stjärna: α SculptorisVisa stjärnbilden i stjärnregistret

Faktaruta

Latinskt namn
Sculptor (Scl)
Ljusstarkaste stjärna
α Sculptoris (α Scl)
Relativ ljusstyrka
4,30 mag
Hipparcoskatalogen
HIP 4577
Area
475 deg² (plats 36 av 88)
Rektascension
23h 06m 43s till 1h 45m 50s
Deklination
-39° 22' 21'' till -24° 48' 14''
Angränsande stjärnbilder
Valfisken, Vattumannen, Södra fisken, Tranan, Fenix, Ugnen

Synlighet

Norra himlenBerlin
Södra himlenSydney
synligdelvis synliginte synligkl. 22 lokal tid, minst en dag i månaden

Stjärnbilden Bildhuggaren

Bildhuggaren är en stjärnbild på södra halvklotet. Dess ljusstarkaste stjärna är α Sculptoris, som har en skenbar ljusstyrka på blott 4,30 mag. Stjärnbilden ligger söder om Valfisken och Vattumannen och rymmer den galaktiska sydpolen, genom vilken vår Vintergatas rotationsaxel går. Eftersom man här blickar ut ur Vintergatans skiva ser man avlägsna galaxer särskilt bra, till exempel den ljusa spiralgalaxen NGC 253. Den hör till Sculptorgruppen, en av de närmaste galaxgrupperna bortom Lokala gruppen.

Historia

Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.

När Nicolas-Louis de Lacaille för första gången kartlade Bildhuggaren åren 1751 och 1752 gav han den namnet ”L’Atelier du Sculpteur” (bildhuggarverkstaden). Med åren latiniserades och förkortades dock denna ursprungliga beteckning. I dag är stjärnbilden känd under det latinska namnet Sculptor (bildhuggare). Stjärnbilden ska föreställa ett marmorhuvud i en bildhuggares verkstad, som ligger på en arbetsbänk tillsammans med klubba och mejsel.