Stjärnbilden Ormbäraren

Stjärnbilden Ormbäraren

Ormbäraren är en stjärnbild på norra och södra halvklotet och kan observeras från hela världen. Dess ljusstarkaste stjärna bär det arabiska namnet Rasalhague (ormtjusarens huvud). Stjärnbilden Ormbäraren ligger på ekliptikan och skulle därmed egentligen utgöra det trettonde av de i dag kända tolv stjärntecknen. Sedan babyloniernas tid finns det dock bara tolv: de delade in ekliptikan i lika stora avsnitt om vardera 30 grader, motsvarande de tolv månaderna. Ekliptikan beskriver solens skenbara bana under ett år. Därvid passerar solen genom alla djurkretsens stjärnbilder. Från den 29 november till den 17 december står solen i stjärnbilden Ormbäraren. Under denna tid kan stjärnbilden inte observeras, eftersom den står på dagshimlen. Här finns också Barnards stjärna, en röd dvärg på omkring 6 ljusårs avstånd, som rör sig snabbare över himlen än någon annan känd stjärna. År 1604 flammade Keplers supernova upp här, den senaste stjärnexplosionen i Vintergatan som har observerats med blotta ögat.

Mytologi

Grekerna såg i Ormbäraren Asklepios, läkekonstens gud. Hans föräldrar var Apollon, bl.a. gud för helande, sedlighet och musik, och Koronis, ett barnbarn till krigsguden Ares. Koronis, Apollons älskarinna, älskade dock den dödlige Ischys och bedrog Apollon med honom, trots att hon redan var gravid med Apollons barn. Apollon fick veta det och lät döda dem båda. Apollon själv (enligt en annan tradition Hermes) räddade i sista sekunden barnet från bålet genom att skära ut det ur moderns liv och överlämnade det till Chiron, som uppfostrade Asklepios som sin egen son och lärde honom att hela och jaga. En dag visade en orm honom en särskild läkeört: på Kreta hade kungens son drunknat i ett honungskärl. När en orm kröp fram mot liket dödade Asklepios den med en stav. Då kom en andra orm fram med läkeörter och väckte den döda ormen till liv igen med dem. Asklepios lade örterna på den döde, och även kungasonen vaknade. Senare ska han också ha väckt upp sonen till hjälten Theseus, som hade dött när han föll från sin vagn. För varje återuppståndelse växte missnöjet hos Hades, underjordens gud, som fruktade att strömmen av själar skulle sina. Han klagade hos sin bror Zeus, som slog ner Asklepios med en blixt. Av vrede över detta dödade Apollon de tre cykloperna som smidde Zeus blixtar. För att blidka honom gjorde Zeus Asklepios odödlig och placerade honom tillsammans med ormen på himlavalvet. Ormen står för hans läkekonst; genom sina årliga hudömsningar och sin skenbara pånyttfödelse anses den än i dag vara dess symbol.