Faktaruta
- Latinskt namn
- Hydrus (Hyi)
- Ljusstarkaste stjärna
- β Hydri (β Hyi)
- Relativ ljusstyrka
- 2,80 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 2021
- Area
- 243 deg² (plats 61 av 88)
- Rektascension
- 0h 06m 08s till 4h 35m 11s
- Deklination
- -82° 03' 52'' till -57° 50' 54''
- Angränsande stjärnbilder
- Eridanus, Fenix, Tukanen, Oktanten, Taffelberget, Svärdfisken, Rombiska nätet, Pendeluret
Synlighet
Stjärnbilden Lilla vattenormen
Lilla vattenormen är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är cirkumpolär kring sydpolen. Det betyder att dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Sydney. Där står stjärnbilden därför över horisonten året runt. Stjärnbildens ljusstarkaste stjärna är stjärnan β Hydri. Vattenormens huvud utgörs av α Hydri.
Stjärnbilden Lilla vattenormen ligger nära Lilla magellanska molnet (NGC 292), som under optimala förhållanden kan ses redan med blotta ögat. Molnet fick sitt namn efter den portugisiske världsomseglaren Ferdinand Magellan, eftersom det blev känt i Europa genom hans världsomsegling. Det är en följeslagargalax till vår Vintergata, en oregelbunden dvärggalax (ett extragalaktiskt stjärnsystem [ett stjärnsystem utanför vår galax]). Officiellt ligger Lilla magellanska molnet dock i stjärnbilden Tukanen.
Historia
Medan stjärnbilderna på norra halvklotet har varit kända sedan antiken och bygger på de mest skilda mytologier, förblev många stjärnbilder på södra halvklotet länge namnlösa. Först på 1500-talet började man ägna sig åt dem. Mellan 1595 och 1597 kartlade de nederländska sjöfararna Pieter Dirkszoon Keyser (överstyrman) och Frederick de Houtman (kaptenens bror) på uppdrag av Petrus Plancius det södra himlavalvet under en expedition. Påverkade av upplevelserna under sin resa till Ostindien namngav de ett dussin stjärnbilder: Kameleonten, Flugan, Flygfisken, Indianen, Tranan, Paradisfågeln, Påfågeln, Fenix, Svärdfisken, Lilla vattenormen, Södra triangeln och Tukanen.
Stjärnbilden Lilla vattenormen är också känd under namnen Södra vattenormen eller Manliga vattenormen. Den är den södra motsvarigheten till stjärnbilden Vattenormen, Hydra (himlens största stjärnbild). Namngivningen av stjärnbilden Lilla vattenormen beseglades när astronomen Johann Bayer 1603 tog in beteckningen ”Hydrus” för stjärnbilden i sin stjärnatlas ”Uranometria”.
