Faktaruta
- Latinskt namn
- Mensa (Men)
- Ljusstarkaste stjärna
- α Mensae (α Men)
- Relativ ljusstyrka
- 5,09 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 29271
- Area
- 153 deg² (plats 75 av 88)
- Rektascension
- 3h 12m 56s till 7h 36m 52s
- Deklination
- -85° 15' 41'' till -69° 44' 48''
- Angränsande stjärnbilder
- Svärdfisken, Lilla vattenormen, Oktanten, Kameleonten, Flygfisken
Synlighet
Stjärnbilden Taffelberget
Taffelberget är en stjärnbild på södra halvklotet. Den är cirkumpolär kring sydpolen. Det betyder att dess stjärnor ligger så nära himmelspolen att de aldrig går ned sett från Sydney. Där står stjärnbilden därför över horisonten året runt. Dess ljusstarkaste stjärna är α Mensae, som har en skenbar ljusstyrka på bara 5,09 mag. Med blotta ögat kan den bara ses under goda förhållanden. Taffelberget är himlens ljussvagaste stjärnbild. Som hjälp för att hitta stjärnbilden tjänar Stora magellanska molnet (LMC), en dvärggalax på omkring 160 000 ljusårs avstånd med många miljarder stjärnor. En liten del av Stora magellanska molnet sträcker sig in i stjärnbilden Taffelberget. Den största delen ligger dock i stjärnbilden Svärdfisken.
Historia
Den franske teologen Nicolas-Louis de Lacaille, som ägnade sitt liv åt astronomi, geodesi och matematik, införde 14 nya stjärnbilder på södra halvklotet. År 1750 gav han sig ut på en fyraårig resa till Godahoppsudden för att bl.a. observera stjärnbilderna på södra stjärnhimlen. Under resan katalogiserade han nästan 10 000 stjärnor. Sina nya stjärnbilder döpte Nicolas-Louis de Lacaille oftast efter tekniska instrument. Så uppstod stjärnbilderna Bildhuggaren, Ugnen, Gravstickeln, Luftpumpen, Målaren, Mikroskopet, Rombiska nätet, Oktanten, Pendeluret, Kompassen, Taffelberget, Kikaren, Vinkelhaken och Cirkelpassaren. Dessutom delade han upp den stora antika stjärnbilden skeppet Argo i de tre stjärnbilderna Kölen, Akterskeppet och Seglet. Hans katalog över södra stjärnhimlen utkom 1763, ett år efter hans död, under titeln ”Coelum Australe Stelliferum”. Gemensamt för hans 14 nya stjärnbilder är att de består av relativt ljussvaga stjärnor.
Nicolas-Louis de Lacaille utforskade den södra stjärnhimlen från Kapstaden och förevigade Taffelberget med molnen som ligger över det i stjärnbilden Taffelberget. Under den sydafrikanska sommaren (i december) kan man bäst beundra naturskådespelet kring Taffelberget. Då ligger ett tunt molnlager över berget, som tycks flyta ner för de branta sluttningarna på norra och västra sidan. Fenomenet kallas av lokalbefolkningen för ”Tablecloth” (bordsduken).
