Faktaruta
- Latinskt namn
- Canis Major (CMa)
- Ljusstarkaste stjärna
- Sirius (α CMa)
- Relativ ljusstyrka
- -1,44 mag
- Hipparcoskatalogen
- HIP 32349
- Area
- 380 deg² (plats 43 av 88)
- Rektascension
- 6h 11m 36s till 7h 27m 54s
- Deklination
- -33° 15' 02'' till -11° 01' 49''
- Angränsande stjärnbilder
- Enhörningen, Haren, Duvan, Akterskeppet
Synlighet
Stjärnbilden Stora hunden
Stjärnbilden Stora hunden är en stjärnbild på södra halvklotet. Dess bröst kröns av himlens ljusstarkaste stjärna, α Canis Majoris, på grekiska Sirius (den brännande). Ljusare än den framstår på himlen bara solen, månen och några planeter.
Stora hunden är lätt att hitta: de tre ljusa stjärnorna i Orions bälte pekar i sydostlig riktning rakt mot Sirius.
Mytologi
Stora hunden har sedan antiken haft en särskild, om än skiftande betydelse. Egyptierna dyrkade Sirius som gudinnan Sopdet (grekiska Sothis), som smälte samman med Isis. Någon hund såg de enligt vad vi vet i dag inte i dessa stjärnor; först grekerna och romarna gjorde Stora hunden av dem. Sopdet förebådade i juli med Sirius uppgång Nilens årliga översvämning och därmed slutet på en lång torka. För grekerna inledde Sirius uppgång däremot den stora sommarhettan, då landet förtorkade. Romarna kallade årets hetaste dagar efter hundstjärnan för ”hunddagar”. I dag går Sirius på grund av jordaxelns precession på våra breddgrader upp i morgongryningen först i slutet av augusti; på kvällshimlen syns den framför allt under vintermånaderna.
Stora hunden förekommer också i andra grekiska sagor, till exempel i den kända om Zeus och Europa. Zeus hade förälskat sig i Europa, dotter till kung Agenor av Fenicien. Han antog gestalten av en tjur med underbart vit päls och glänsande horn och blandade sig med hennes fars hjord. Förtjust smyckade Europa tjuren med blommor och satte sig till och med på dess rygg. Zeus sprang till havet och simmade med henne till Kreta. Först där uppenbarade han sin sanna gestalt för den skrämda Europa och smickrade henne med otaliga gåvor, bland dem den oändligt snabba och odödliga hunden Lailaps. Europa lät den gå i arv till sin son, som gav den vidare till jägarinnan Prokris. När hennes make Kefalos av misstag dödade henne under en jakt övergick Lailaps i hans ägo. Kefalos tog den med sig till Thebe, där en rovlysten räv härjade som ingen kunde fånga. Så jagade hunden, som inget undkom, räven, som inte gick att fånga, och räven undkom den gång på gång i sista sekunden. Till slut förbarmade sig Zeus, förvandlade båda djuren till sten och placerade Lailaps som stjärnbilden Stora hunden på himlen.
